Konflikt

Om elva års krig i Afghanistan. Trots över hundratusen utländska soldater på plats, hundratals miljarder dollar och mängder av de modernaste vapen blir säkerhetsläget sämre och talibanerna starkare. Hur kunde det gå så snett? Hör om ett myller av missförstånd och det omöjliga uppdraget att lösa civila problem med militära medel.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Om ett år ska den afghanska staten ta över ansvaret för säkerheten i landet. Därmed avslutar majoriteten av de idag mer än hundra tusen utländska soldaterna i International Security Assistance Force - ISAF - sitt uppdrag och åker hem. Men vad har de egentligen uppnått under sin tid i landet?

På svenska försvarsmaktens hemsida motiveras den svenska insatsen så här:"Uppdraget är att stötta Afghanistans regering med att åstadkomma säkerhet för det krigshärjade landets civilbefolkning". Samtidigt ökar attackerna mot civilbefolkingen och framför allt mot afghansk polis och militär. Så hur resonerar den svenska försvarsmakten om resultatet av insatsen? Konflikts Kristian Åström ställde frågan till generalmajor Anders Brännström, ansvarig för de svenska internationella trupperna och till Stefan Olsson, tidigare forskare på FOI och nu chef för tankesmedjan Fri Värld. Men han började med att ringa upp sergeant Anton Liv vid den svenska bataljonen i Mazar-e Sharif för att höra om hans dag på jobbet:

I början av kriget blandades talibanerna inte sällan ihop med terrornätverket al-qaida och dess ledare Osama bin Ladin. Framför allt porträtterades de som omoderna, religiösa fanatiker. Men är det här den enda bilden? Och hur har den påverkat försöken att skapa fred och stabilitet i Afghanistan?

Journalisten och författaren Anand Gopal har ända sen invasionen 2001 bott från och till i Afghanistan under långa perioder, och skriver just nu på en bok om kriget där.

När Konflikts Lotten Collin ringde upp Anand Gopal i New York, berättade han vad han själv blev mest förvånad över när han kom i kontakt med talibanernas ledarskikt:

I likhet med flera andra länder har ju Sverige förändrat sin försvarsorganisation så att den är inriktad på insatser i utlandet. "Genom att dämpa oroshärdar utanför våra gränser kan vi också begränsa hotet mot vårt eget land.", kan man läsa på försvarets hemsida, liksom att svenska soldater ska kunna hantera allt från humanitär hjälp till fullskaligt krig.

Och just Afghanistan har framhållits som en slags modell för hur civila och militära insatser ska kunna samverka för att skapa fred och stabilitet. Men hur har det egentligen fungerat?

Konflikts Daniela Marquardt ställde den frågan till nye chefen för Stockholms Fredsforskningsinstitut, SIPRI, den tyske nationalekonomen Tilman Brück som nämrast kommer från Humboldt-universitetet i Berlin där han har verkat som professor i utvecklingsekonomi.

För att kunna lösa säkerhetsproblem måste man också förstå och göra något åt de underliggande sociala och ekonomiska faktorerna, betonar Brück.

Det har man missat i Afghanistan, säger han, och tvekar inte att kalla den internationella insatsen där för ett misslyckande.

Lyssna också gärna på tidigare Konfliktsändnignar om Afghanistan:

Programledare: Daniela Marquardt
Producent: Kajsa Boglind